Funderar lite på vad som gör det så svårt för en del människor att vara trevliga i telefonen, när dom talar med en växeltelefonist eller någon annan person! Är det för det att dom inte känner vederbörande och därför inte har någon anledning att vara trevlig? Eller kan det vara så att man inte ORKAR vara trevlig? Tänkte ge er lite enkla råd på vad som uppskattas i den andra sidan luren...

... ja det kan man lugnt säga att jag har! Ibland fattar jag inte varifrån han får allt! Det bara kommer en massa historier från hans mun hela tiden och på morgonen har han varit helt hopplös ... han surrar i ett och jag blir nästan sår i öronen! Jag sa just till honom att han nog borde ha varit sagoberättare eller författare ... men mest tror jag nog på att han skulle göra sig bäst på ett dagis med alla barnen! Han skulle berätta historier och sagor hela tiden och svamla och leka med barnen, för han är som ett barn själv ibland! Och det är väl bra att man har kvar barnasinnet - även om man blivit lite äldre! Men han har talets gåva kan jag tala om - min man ... nog för att jag också kan prata och surra - men ibland slår han mig med hästlängder!

Hörde nyss på Aktuellt på tv om en pappa i Ystad (tror jag det var - spelar ju ingen roll vart egentligen!) som blivit frikänd av tingsrätten. Han hade slagit sin 5 åriga dotter vid ett 10-tal tillfällen på baken och även mot huvudet. Men tingsrätten menade att det inte varit långvarig smärta och tydligen inte heller gjort så pass ont, att han kunde fällas!!!!!!!!!!!!!! Hur faan kan dom veta det!!! Kan dom sätta sig in i flickans känslor och tankar? Skulle inte tro det! Har man hört på maken till vansinne!!!!!!!!!!!!!!! Jag blir heligt förbannad på dom som sitter i denna tingsrätt (och även i många andra) ... men så var det ju också lekmän som dömde ... domaren (den enda juristen i juryn) och någon annan - ville ha en fällande dom - men tydligen var "lekmännen" i majoritet och "segrade". Men det säger ju det mesta om vad dessa människor är ... jo LEKMÄN och skulle nog syssla med något helt annat!

DET KAN ALDRIG NÅGONSIN VARA LÄMPLIGT ATT TILLFOGA SITT BARN SMÄRTA, ALDRIG KAN MAN VÄL BORTFÖRKLARA SLAG MOT HUVUDET ELLER ANDRA STÄLLEN MOT SITT BARNS KROPP!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

FÖR MIG ÄR DET HELT ENKELT OFATTBART DET HÄR ...

Det är inkompetenta människor som sitter där på sina feta arslen och bestämmer och säger att detta är rätt eller fel! Vad vet dom hur detta påverkar ett barn i framtiden, att få stryk av någon vuxen och allra helst av sina föräldrar - det sätter sig nog i ett barns inre skulle jag tro! Ett barn skall aldrig behöva ta emot stryk ... det får bara inte förekomma!!!!!!!!

Nä dessa s k lekmän får en jävla hård spark i sin bak och ett jäkla hårt slag i sina urblåsta skallar, så dom kanske börjar fatta något ... men då kan det ju vara för sent för någon annan - för denna 5 åriga flicka ...

Dom här lekmännen får TUMMEN NER från mig!!!!!!!!!!

Jag sitter på en strand, blickar ut över havet, känner vinden rufsa om mitt hår, gud vad det är skönt här! Känner lukten från havet, jag älskar havet, vågorna, stranden, sanden, vinden – jag älskar naturen. Jag tänker på livet. Varför är jag här, vad är meningen med att jag – just jag – finns? Vad skall jag bidra till här på jorden? Varför behövde just jag vara med om det jag har fått uppleva, både på gott och ont. Varför blev jag drabbad av just den saken? Hur har jag kunnat bli just den personen som Jag är – vad är det som har gjort att jag är som jag är? Är det jag själv som gjort mig sån, eller är det omgivningen och uppfostran och mina erfarenheter och upplevelser som gjort mig till den jag är? Som har präglat mig. Hur skall jag beskriva mig själv? Är en kvinna som lever i ett lyckligt äktenskap sen många år tillbaka, har en son – som är världens gulligaste om jag får säga det själv! – förlorat ett barn innan det ens var född – mycket jobbigt! Var så ung då, min kille då – som är min man nu – hjälpte mig att orka stiga upp efter denna händelse! Jag tog det så hårt!  Jag bor i ett gult hus, med lämpligt stor trädgård, gillar blommor och blader mycket! Vill ha ordning och reda, lite väl mycket av en pedant – har verkligen fått jobba med mig själv, för att inte lägga ner för mycket energi på just att vara pedant, men det är svårt när man har det i blodet så att säga. Tycker faktiskt om att städa! Hur tokigt det än låter, pyntar mycket hemma – både inne och ute. Älskar kläder och skor, smink och smycken, ljuslyktor är en av mina passioner. Har 200 lyktor framme i huset, då finns det många många fler i skåpar och även ute på altanen, på bron, på husväggen hänger också lyktor. Ja, man är väl inte klok. Nog har jag upplevt både det ena och det andra här i livet, livet har inte alltid farit varligt fram med mig i min barndom, men jag hade underbara människor omkring mig som hjälpt mig och stöttat. Och några av dom var min mormor och min morfar och min underbara moster. Jag saknar dom alla så otroligt mycket, men dom finns för alltid i mitt hjärta. Där bor dom och där finns dom alltid i mig. Jag har ett arbete som jag stortrivs med – har jobbat länge länge på samma industri. Men jag har aldrig tyckt att det varit nån idé att byta jobb, för jag har ju alltid känt att jag trivs, med stället, arbetskompisarna, arbetsuppgifterna – med allt! Underbara människor jobbar där, härlig och spontan stämning präglas varje dag av. Vi trivs med varandra helt enkelt och det är nog så viktigt att man gör – man tillbringar ju stor tid av vaken tid på jobbet. Hur är jag då som människa? Jag försöker alltid vara rättvis, glad, hjälpsam, trevlig, duktig, snabb, ordentlig, jag är mån om andra människor – vill ju alltid att folk skall må bra i min omgivning, men ibland glömmer jag bort att även jag skall må bra! Ställer upp för andra – så jag glömmer bort mig själv!  Ja sån är jag!

Jag vill på detta sättet säga tack till er som lämnat varma kommentarer till mig, när jag berättade om min bror.

Det värmer så i mitt hjärta att läsa!

Kram och än en gång tack.

Nu blir det ett till inlägg om Halloween ... För vad många inte tänkt på förr ... det var ju att Alla Helgons och Halloween är två olika ting och skall firas på helt olika sätt!!! Viktigt att komma ihåg detta tycker jag - för dessa båda helger passar absolut inte ihop alls.

Alla Helgons-helgen är ju den helgen när vi alla tänder ljus på våra avlidna käras gravar och då vi tänker extra mycket på dom som inte finns kvar ibland oss. Medans Halloween är något typiskt amerikanskt lattjolajbans och bara handlarnas helg!!! Det kommer varje år något nytt som folk går på att köpa ... för två dagar och knappt det!!

Dom här helgerna blev ju separerade gud ske lov ... för som det var när den här Halloween-helgen introducerades i Sverige, då sammanföll den ju med just Alla Helgons-helgen. Vilket jag inte alls gillar!!

Som det var i fjol på mitt område ... verkade det firas båda dom här helgerna och då alltså Halloween-buset ... Tydligen så begrep inte alla föräldrar och barn att det är endast en helg dom skall klä ut sig!!

Nu har jag svurit och ojat mig gul och blå om Halloween - nu blir det inget mera - inte för den här gången alltså!!!!

Även om jag nu inte själv är så mycket för firandet ... så visst kan jag ändå tycka att bilderna som finns är läckra och även roliga ... som man hittar när man söker på Halloween. Jag lär säkert lägga in en bild själv här i bloggen, men det får ni ta - jag kommer ju inte och busar för er och kräver godis av er!!!

Halloweenhäxan har sagt sitt! 

Att finna den mannen man vill leva med och bli gammal tillsammans med är en ynnest. Min man är allt det. Det är han jag vill sitta på en parksoffa med och titta på alla som strosar förbi. Hålla varandra i handen och dela dom sista åren med. Vi har förhoppningsvis många underbara år framför oss, vi har varit tillsammans i många år redan nu ... men jag hoppas det är många många många år kvar för oss!!!

Vi tycker inte alltid samma sak, vi har olika åsikter om mycket, men vi delar kärleken tillsammans. Jag tror det är nyttigt att ibland få tjafsa lite med varandra, annars skulle man bara gå omkring som marionettdockor i förhållandet. Vi måste få ha olika åsikter och tankar ... vi är ju olika individer eller hur! Men ändå är det ju den här kärleken till varandra - som förenar oss till slut, trots en del olikheter mellan oss.

Det är otroligt hur lika man börjar att tänka efter ett liv tillsammans, många gånger händer detta: jag sitter och tänker på en sak och är just på vippen att säga det till min man och så säger han exakt samma sak som jag tänker!! Detta är otroligt ... man är som en individ - trots att man är två personer! Så lika man blir och så lika man tänker ibland. Man är som en och samma person ibland, nästan skrämmande blir det.

Men det känns ju så här - min man är en del av mig och jag en del av honom!

Jag älskar dig min gubbe!

Vad vore vi utan :

Synen....att inte kunna se den vi älskar, se naturen skiftar i årstider, se det nyfödda barnet, se våra barn växa upp.

Lukt.......att inte få känna doften av sin nyduschade älskling, doften från nybakad äppelkaka, känna doften av snö i luften, av det nyfödda barnet.

Smak.....inte kunna känna smaken av sin älskling i en kyss, inte få smaka på en utsökt chokladpralin, smaken av ett utsökt vin.

Känsel....inte känna när den man älskar tar på en, känna den mjuka och lena huden på en bebis, sammet mot handen när man smeker sin katt.

Hörsel....inte höra när älsklingen ropar ens namn, höra sina barn utveckla sitt språk, inte få höra ljuvlig musik eller regnet smattra mot rutan.

Vad vi skulle kunna vara utan:

Syn......slippa se all förstörelse i vår värld, se alla orättvisor som förekommer.

Lukt.....inte behöva kännar stanken av orättvisor och våld som förekommer.

Smak...inte behöva ha bitterhets smaken i munnen av allt hemskt som händer.

Känsel..slippa känna avsky och illamående när man läser om våld mot människor, djur och natur.

Hörsel...slippa höra skvaller, nyheter om krig och förstörelse, våld.

Vad vi däremot alla behöver och är värda att ha, är vänner ! Kärlek ! Vara älskade ! Att få älska !